Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarför stannar då icke detta hjerta, soro,
i trots af hans fasta vilja, slår, icke med ett
fadershjertas jemna slag, utan med de slag,
som återljuda i en förtviflad älskares hjerta?
Och detta var Severin, Severin, som trodde
sig ha förvärfvat ett evigt lugn, som afsagt
sig ungdomen och som dock nu gäckades i den
fristad, som han sökt i ålderdomens kyla . .
Några svaga steg nalkades mot dörren.
Det var Viola. Hon hade smugit fram
på tå, och nu skulle hon ha velat smyga
genom nyckelhålet för att ej blifva sedd.
Men skulle icke hennes häftiga andedrägt
förråda henne? Hjertat darrade och klappade
så, att bon tyckte att det måste höras tvärt
igenom den stängda dörren.
Hon knackade två små knackningar.
”Kom inf sade Severin med en röst, hvars
djuphet, i stället för den forna intagande
mildheten, kora Viola att skälfva.
Med en oändlig långsamhet slöt hon
dörren efter sig.
Hade han fått veta något af Laura? Var
han ond? Var han ledsen, förvånad eller ...
likgiltig? Trodde han det ej? Hade hon
kanske gjort illa i att lemna Laura i sin
villfarelse? Hade hon gjort illa mot sig sjelf i
att gäckas med Charles? Han hade icke
svarat! Tänkte han på någon hämd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
