Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Severin fattade det framräckta brefvet med
förlåtlig häftighet.
Då ban genomläst det, förmådde han icke
säga ett ord.
Förmyndaren hade bort klandra mycket,
men ban mutades af älskaren, som njöt den
oväntade triumfen i fulla drag.
Viola kände instinktmässigt att hon borde
aflägsna sig, utan att som vanligt afvakta en
vink derom.
Hon reste sig upp ganska ovilligt, men
hon reste sig dock.
”Ar min förmyndare nöjd med mig?"
stammade hon.
”Förmyndaren vågar icke här yttra sig,
men den vän, som en gång fick löfte om ett
fullt förtroende, är så tacksam, så nöjd, så . . .
så lycklig, att han af hjertat vill bedja Gud
tillåta det han i sin tur måtte förmå bereda
en stor lycka åt andra!
”0, nu vill jag också gerna förlåta Laura —
så gerna! Jag har varit elak emot Laura,
emot löjtnant Charles och framför allt emot
den stackars lilla kära kaktusväxten.”
”Huru .. . kaktusväxten?”
”Nyss stötte jag; den ut genom fönstret!”
”Nu, sedan jag kom hem?"
”Ja, ja, då, genast — jag var så full af
onda, bittra känslor.”
”Och nu .. . Nej, svara icke! Gud skall
i sin barmbertigbet gifva mig flera dagar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
