Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagn, var ock väl instruerad: lian höll så godt
sora invid trappan.
Vagusdörren öppnades så hastigt som om
det skett genom mekauik, och innan Viola
visste ordet af, var hon redan uppe och sittande
vid löjtnant Emils sida.
Och så, i cn blixt, flög vagnen bort.
”De stodo som piedestaler nedanförc
trappan^ sade Emil med våglik ton.
rJag såg dem ganska val svarade en
annan, en främmande röst.
Till sin allra djupaste ångest och [-bestörtning-] {+bestört-
ning+} fann sig Viola vara hjeltinnan i ett för-
skräckligt äfventyr. Hur bäfvade hon ej, då
hon varseblef att *hon var innesluten, ej med
en, utan med två män!
Den andre hade förut suttit i vagnen.
”Min fröken”, sade med ett särdeles uttryck
af vördnad den för Viola obekanta stämman,
”var ej rädd! Ingenting skall hända er, ty
ingeu anar något. Och var öfvertygad, att
om löjtnant Marbin för ögonblicket är ur stånd
att uttrycka sin gränlösa tacksamhet, så skall
i stället den qvinna göra det, för bvars skull
ni räddat honom från en chikan, den han nu
med guds hjelp undkommit.”
”Hvart . . hvart taga vi vägen?”
”Naturligtvis till krigsrådets hus.”
”Men icke kan löjtnanten uppehålla sig
der?”
”Efter det afsked, hvartill ni, min fröken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
