Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det svåraste straffet för fröken", återtog
kyrkoherden, ”är det att fröken tyvärr skadat
och icke gagnat Emils sak.”
”Har jag icke gagnat den?”
”Nej, långt derifrån!” inföll krigsrådet med
en ny och mildare betoning i rösten. rOm
fröken, i stället att blindt följa löjtnantens genom
passionens virrvarr förlåtliga egoism, med det
förtroende, som jag kanske just då mest bort
påräkna, vändt sig till mig — det bade ju
icke upptagit mer än några miuuter, och
fröken kunde väl åtminstone ba förlitat sig på min
heder och tystlåtenhet — så hade jag, vid
gud, afvändt olyckan och först «genom borgen,
dernäst genom kontant liqvid befriat löjtnanteu
från denna affär, som var en af de svåraste.
Sedau skulle det icke stannat dervid, ty jag
hade lofvat mamsell Jeanne-Sofie, öfver hvars
högsinnade kärlek jag var djupt rörd, en
allvarlig hjelp, och fröken mins” — här
vibrerade rösten lindrigt — ”om jag ej just i
förgår middag yttrade den önskan att, emedan
jag sjelf var lycklig, jag måtte bli i tillfälle
att bereda lycka åt andra.”
”Det erinrar jag mig blott alltför väl,
och jag skall aldrig förlåta mig, att jag ej
fick denna idé, den jag bort hafva och den
jag bort utföra med eller utan löjtnantens
Tetskap. När Jeanne-Sofie får veta detta, skall
hon hata mig!”
”Hvartill skulle det tjena att tala med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
