Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dransvärdt tilltagit i styrka, att frökens ton
är ny och mycket olika den, son» fröken
begagnade i början? För min del tror jag mig
knappt höra och se samma person.”
”Det känner jag. Jag känner sjelf att
allt blir klarare omkring mig, att vissa
otydliga saker få form och färg, att mina egna
känslor få fäste — jag har, så att säga, talat
mig till kunskap om mitt eget väsende.”
”Då ångrar fröken utan tvifvel de hulda
bekännelser, som fröken nyss afgaf?”
”Nej, jag ångrar dem ej! Men med
detsamma jag så gick igenom min själs gömmor,
kände jag att jag icke var barn. Med ett
barns uppriktighet talade jag om allt — jag
blef tadlad, och då ändtligen begrep qvinnan
att bon i sin okunnighet gått för långt och
att det var tid för henne att erinra sig det
äfven hon hade en värdighet att försvara.”
”Nu börjar jag förstå fröken. Qvinnan
sönderrifver barnets illusion. Det otydliga blir
klart — ni erkänner era misstag?”
”1 så fall ha vi ju ingenting att förebrå
b varan dra: herr krigsrådet har föregått mig
n»ed exemplets makt.”
”Ett ord till farväl, min fröken... ty det
är hög tid att vi här sluta. Vi ha ömsesidigt
och bittert sårat hvarandras känslor. Vi skola
icke mer återkomma till ämnen, som så
uppröra, innan vi få mer välde öfver oss sjelfva.”
”Detta är vist och rätt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
