Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna sällhet är så stor att den nästan
förvirrar mina sinnen. .. Hon, den rena
en-geln, fattar ej mina lidanden: hon vet
ingenting om de brinnande vindar, som draga
genom mannens bröst, då han så nära, och dock
så fjerrau, skådar himlen ....
Huru onyttig var ej denna pröfning —
den har endast kommit mig att begripa det
jag ej för en dag, knappt för några timmar kan
lefva utan henne och att, om hon egde så
många fel som hon eger dygder, jag dock på mina
knän vill tacka Herren för den sköna gåfvan.
Min Viola, min maka, min bländande sol,
som öfverallt skall stråla för mig, för mig
ensam ... vi skola lemna denna stad: vi skola
gömma vår sällhet, der ingen, ingen stör den...
Mitt blod strömmar åter hett till
hufvu-det.. . jag väntar icke en vecka till! Jag
skulle ej väntat en timma längre, om ej den
arma Jeanne-Sofie fordrade denna uppoffring.’1
Dei rörde sakta vid dörrlåset.
”Får jag komma in?”
Severin blef så öfverraskad, att han ej ens
steg upp.
? Viola sökande honom här!
Hon trädde in — men hurudan?
Severin behöfde blott kasta en blick på
henne för att uppge ett rop af fasa.
”Hvad bar händt?”
Hon släpade sig fram till soffan, der han
satt, oeb nedsjönk vid hans fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
