Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvad ... huru .... det är omöjligt.. . En
qvinna i mitt hus, en qvinna, som åtnjutit min
vänskap, mitt beskydd .. . Ah, det är grymt!’1
Han föll tillbaka och betäckte ansigtet med
båda händerna.
Viola sjönk åter till hans knän.
rO, Severin, o du ädle, o min herrskare,
min älskade herrskare, min gud — ty det
har du varit för mig, det är du och det blir
cl 11, så länge jag lefver .... Hör, hör .. .”
Severins sinnen bortfördes på de brusande
vågorna i Violas ord och tonfall. Han fattade
den upprörda, lidelsefulla, på en gång
glödande och sanslösa qvinnan i sina armar och
pressade henne intill sitt bröst i en omfamning
så fast som om de aldrig kunde skiljas.
”Om det är du som beder för henne,”
hviskade han med kort andedrägt, ”så kan
hvarken mitt hat eller min afsky triiflfa henne!
Viola skall i sin makes hem ega rätt att
skydda sin vän.’1
”1 sin makes hem... bu hu, tala ej derom ..
är du vansinnig som till mig nämde detta!1’
”Sorgen har förvirrat dig, arma engel —
du ryser ej för den, i hvars famn du nu
hvi-lar och som med denna första heliga kyss
inviger sitt lif åt dig.”
För ett par sekunder var Viola döfvad,
men derefter ryckte hon sig våldsamt ur
Severins famn.
”Invig ditt lif icke åt mig, hvars hela
återstående jordiska sällhet ligger i minnet af
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
