Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett snöhvitt engla-ansigte böjde sig nu
helt och hållet fram, och ett par hopknäppta
händer höjdes först mot himlen och sänkte
sig sedan liksom till en välsignelse öfver den
sjuke.
”Ja, ja, fröken lilla, nu är lifvet tungsamt,
och inte vill jag lägga någon förebråelse till —
nej, vill jag inte. . . Men dröj inte länge,
doktorn kommer snart, och han tycker inte
väl vara, om han får se fröken här.”
”Ack, unna mig endast några ögonblick . . .
jag skall strax gå! Jag vill blott liksom i
natt knäböja vid hans säng.”
Viola, mera lik en skepnad än en menniska,
smög fram och lade sig sakta ned på den
mjuka mattan.
Med hvilka blickar betraktade hon ej detta
af feberbranden vanstälda ansigte! Hvilka
sam-vetsqval gjorde hon sig ej för honom!
O, de voro rysliga — sedan allt var för
sent.
Och ändå uppoffrade hon honom, honom,
som hon älskade högst på jorden, ty lian hade
en ersättning i vissheten att hon delade hvarje
hans qval, att hon led tusendubbelt, emedan
det var hon som skapat afgrunden åt dem
båda.
Och likväl, oaktadt alla djupa qval, som
lågo öfver hennes lif, hade hon ej ett enda
ögonblick under de tre dagarne, som förflutit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
