Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora socictén uttryckte i blickar ocli miner
sin beundran öfver både bruden och
förmyndaren, förmyndaren, som med den mest
fulländade värdighet, en verklig ”praktupplaga”
af värdighet, förde henne fram till pallen, der
brudgummens rättigheter vidtogo och der inom
några minuter dessa rättigheter blefvo för
alltid bekräftade...................................
Vi ingå ej i detaljerna, utan nämna blott
det nödvändiga.
Hvad var kyrkoherdens tal och doktorns
tal — ett fullkomligt intet emot det, som
förmyndaren höll, då han, efter att ha anfört den
stora lyckönsknings-ceremonien och efter att i
sin faderliga egenskap ha gifvit bruden en
omfamning, der hans hvita handskar knappast
nog snuddade vid blonderna i hennes slöja,
steg tillbaka och utan alla hostningar, all
förlägenhet höjde sin djupa, melodiska röst och
i sköna och ädla ord tolkade sitt farväl till
sin pupill samt de varma önskningar, hvarmed
han lemnade henne åt den make hon valt.
Ett sista prof var ännu q var: afskedet........
Gästerna troppade af, vagnarne rullade bort.
Och nu förljöds att brudparets vagn väntade
vid trappan.
”Vi skola besöka mina föräldrar — och
säkert tycker du som jag, att de redan för
länge fått vänta på oss!” sade löjtnant Charles
till sin hustru, der hon stod vid fönstret och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
