Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forskande blicken, den hvasua tonen — hon
kände att det låg en förolämpning i bägge
delarne.
Betjenten inkom i detsamma med ett litet
bref, det han lemnade sin matmoder.
”Från krigsrådet!”
Viola emottog det och var på väg att,
lydande en hemlig instinkt, gå in i
sängkammaren, då löjtnanten med bestämd och tydlig
röst yttrade:
”Lindvall, tänd ljusen — du begriper väl
att frun icke ser att läsa i skymningen.”
Ljusen tändes.
Betjenten lemnade rummet, i det han sade:
”Budet väntar!”
Så snart de blefvo ensamma, yttrade
löjtnanten med en insinuerande röst:
”Du generar dig väl icke för min närvaro,
Viola lilla! Den gode förmyndaren är så
sällsynt att jag just förmodade det han, i stället
för de forna kallelserna, nu gifver dig sina
råd i skriftlig form.”
Viola blef blodröd.
Detta var allra första gången som hennes
man påpekade eller "inbillade sig” att det
fans mer än en oskyldig vänskap mellan
förmyndaren och pupillen.
Huru som helst voro två ting säkra: att
bon icke kunde svara sin man och att hon
måste öppna biljetten samt sedan lemna den åt
honom.
Förmyndaren. Del. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
