Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljus, som hvarken erinrar om solen, månen
eller stjernorna, utan, om det liknar något,
kanske endast torde söka sin bild bland
lamporna i dödens dal.
Ett sakta sus, liknande ett djup-hviskadt
tys ... t tys ... t genombäfvade rymden . . .
Det var en gudstjenst, skogens gudstjenst i
midnattstimman. *
Men midnattstimman slog äfven för
rnenni-skorna, som kommo att med sina skärande
missljud ohelga skogens sabbat.
Jettevålnaderna stodo likväl orörliga, och
icke minsta rubbning på sveplakanet
tillkänna-gaf att de stördes af det buller, som kom att
blanda sig med det heliga suset....................
1 midten af en lång och sakta uppåt
sträf-vande backe syntes en utmattad häst vilja
helt och hållet uppge hoppet att någonsin
hinna fram.
Han pustade med detta outsägligt
plågsamma och lidande ljud, som menniskotungor
ej förmå frambringa och det djuren fått i
ersättning för ordens språk.
Och ändå, liksom kännande all den
förbindelse, hvilken ålåg honom, arbetade han,
fastän han vid hvartannat steg var nära att
snafva omkull.
Mannen, som körde kärran — olyckligtvis
var det ej en släde: de resande hade inom
några timmar från bara marken råkat ut för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
