Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon förmådde knappt taga ett steg längre.
’’Kära lilla fru, stig nu opp i kärran och
hvila sig ett lite grand som hon sa’! Hon är
nog så varm nu, att det töfvar ett tag innan
hon kyles.”
”Ack, jag törs icke — jag törs icke . . .
jag har ett lif till, utom mitt eget, att svara
för!”
”Detta här var då vådligt. Men Gud fader
är nog så nådig och ser till hennes vilja och
sträfvan. .. Jag lyfter henne partu opp i
kärran.”
Nöden känner ingen lag.
Då Jeanne-Sofie åter ville ta några steg,
stapplade hon, reste sig, stapplade och reste
sig igen.
Och allt högre och högre steg snön.
”Nu fick jag en tanke, frun lilla! Herre
Gud, hvad det är för en välgerning med de
tankarne — de komma flygandes ackurat som
fåglar med ax i mun.”
”Och hvilken tanke fick j då, j goda och
hederliga själ, som Gud sändt mig i min nöd?”
”Jo, sitt nu tryggt opp . .. Här strax intill
på venster hand ha vi ett litet torp. Der blir
ändå skydd och en risbrasa att värma sig vid.”
Hvilken- makt, hvilken kraft och hvilken
lifslnft i hoppet, i blotta ordet hopp!
Jeanne-Sofie med en gnista af hopp kunde
trotsa allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
