Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och framför allt skiljedomare i alla både
ofientliga och enskilda tvister.
”Ännu”, sade han, i det han vände sitt
friska och djerft tecknade ansigte från korset
utåt vägen, ”ännu kommer ej min lilla Leonora
med sin hjeltinna . . . Hjeltinna” — hans
läppar drogo sig till ett småleende — ”hvem är
mera hjeltinna än hon, som kunnat glömma
att det för henne funnits ett lif före detta!”
Under det kapellpredikanten försjunker i
tanken på sin hustru, den tappra valkyrian,
som troget hjelper honom såväl med småfisket,
jordbruket och sjukvården som ock att hålla
styr på församlingen, när det liknar sig till
storm ”inom-skärs”, ja, som, till och med, då
han, fördröjd genom svårt väder, sent på
lördagsaftonen hemkommer från något socknebud,
möter honom med predikan färdigskrifven —
under det, säga vi, kapellpredikanten så
försjunker i tanken på sin stora rikedom i
fattigdomen, sitter inne i den upplysta kammaren en
man, hvilken med gränslös otålighet räknar
timmarne till nästa dag, då han skall
emot-taga sin rikedom.
Men man måste fråga sig: ”Ar denne
person, med de gulnade, infallna kinderna, med
denna af lidandet fårade panna och som
kraftlös sitter tillbakaböjd mot soffhörnet med de
ännu sjuka fotterna hvilande mot en på golf
vet nedlagd dyna, är lian den manhaftige
löjtnant Emil?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
