Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer, att läsa den afgudiska dyrkan i hans
blickar, att böra hans utrop af ångest och att
derefter höra honom vädja och vädja åter igen
till Gud om det på jorden kunde finnas en
qvinna till sådan som hon och om det på
jorden kunde finnas en man till, som egde så
hög rätt att älska och tillbedja sin kärleks
föremål.
Och nu visste han allt — allt.
Jeanne-Sofies ansigte hvilade öfvergjutet af
rodnad mot hans bröst.
Och åter voro orden glömda för det mera
himmelska språket, detta språk, på hvilket
bägge lärde sig fatta att ingen af de förgångna
pröfningarne var för dyr att med den betala
återföreningen.........................................
Ute i den trefliga salen gingo emellertid
husfadern och husmodern och stökade så
vänligt i ordning för sina gäster.
Han hjelpte henne lägga bordduken till
rätta, medan hon skar för brödet och
garnerade gröten.
”Vet du hvad, Frans lille”, sade Leonora
och gjorde en sådan svängning med kanelen
att det nära nog blifvit ett träd i stället för
en ros, ”jag är riktigt ledsen att löjtnanten
trugat på mig så mycket penningar! Jag ville
hellre, att vi fått gifva dem af vårt lilla.”
”Tag dig deraf ingen sorg, kära Leonora!’’
svarade mannen. ”Först och främst hade de
på det sättet fått temligen tarfligt, och för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
