Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Marbin — ”att jag kan våga hoppas på
en sådan ynnest?”
”Låt mig slippa saga nu hvad jag tänker
om detta förslag!” svarade Jeanne-Sofie, ljuft
öfverraskad och rörd. ”1 morgon, då herr
krigsrådet besöker min Emil och mig i vårt
lilla hem nere vid hörnet af Gamla Tullgatan,
skola vi förklara hvilka känslor det ingett oss.11
Krigsrådet, som under hela visiten ej släppt
hatten, reste sig nu, efter att först ha utbytt
några ytterligare ord med värden och
värdinnan.
Hvarken Charles eller Viola gjorde minsta
försök att qvarhålla honom.
”Jag hoppas”, sade den unga frun, ”att
vi få se herr krigsrådet åtminstone före
af-resan?”
”Helt säkert, min fru, vore det omöjligt
att resa utan att ha sagt ett farväl ... En
gång, då jag kommer tillbaka” — det gick
en helt liten brytning genom rösten — ”skola
vi alla tillsammans, hoppas jag, lefva en familleF
Viola hade blifvit ensam.
Hon låg på knä öfver fönsterpallen med
hufvudet doldt i en af fönsterkarmens dyDor.
Det hon utstått, det hon förmått hade
nästan öfverstigit all mensklig kraft: åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
