Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Har du ej sagt mig” — Malvina började
nu bortstryka de rullande perlorna — ”att
hon älskar en annan?”
”//ar älskat. .. åtminstone älskar han ej
mera henne: det är jag viss om.”
”Hur vet du det? En äkta man är lätt
att bedraga, helst då han har din egenkärlek!”
”Nej, nej, jag fann det tydligt nu på
vintern, då jag var uppe i Stockholm ... Du
vet att jag ville försöka negotiera upp
penningar hos honom. Detta dumma paktum
hindrar mig från att köpa Löflunda vackra
sätesgård, som jag så myckct spekulerat på.
Min hustru hade icke varit obenägen, om bau
beviljat den summa, som fattas mig.”
”Nåväl, hur gick det då?”
”Han var hård och kall som stål. Icke
en skilling — och det fastän jag nedlät mig
derhän, att fråga om han icke ämnade sig
hem i sommar.”
”Det der var icke dumt.. . Han svarade?”
”Ingenting. Den karlen har alltid varit
det odrägligaste jag vet. Men nu, sedan han
blifvit nordstjerneriddare och, efter all
sannolikhet, älskare åt en ung enkegrefvinna, som
lärer göra tusen dårskaper för honom, sedan
all denna fortyn fallit öfver honom, har han
blifvit ännu odrägligare.”
o
”Ab, ja, fru Charles Marbin har ingen
talang — jag undrar ej på att hon blifvit
Öfvergifven.”
Förmyndaren. Del. II. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
