Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ban väl kunde hinna sköta trädgården och
derjemte kurtisen, som aldrig försummades, ty
eljest tog gubben Livelius band om såväl den
som trädgården.
Man hade också, bevars sina små supéer,
ty både Emil och Jeanne-Sofie voro gästfria.
Men små voro dessa supéer, det får man
tillstå, och aldrig tecken fingo gästerna mer
än en kopp té med smörgås.
Det oaktadt kommo alltid flera gäster än
hvad värdfolkets busgerådstillgångar medgåfvo.
Man hade så hjertans trefligt och
ogene-radt i den lilla afdelningen i krigsrådets stora
hus. Och Jeanne-Sofie rodnade icke, om man
fick vänta på téskedarne.
Det är på eftermiddagen samma dag som
kapten Leopold ”Werther” Svabert gjort sitt
inträde hos fru Charles Marbin.
Bemälte kapten höll just nu för
ögonblicket på att för fru Emil Marbin berätta
hiiru-ledes ban ”alltid varit en ensling i lifvet”, och
Jeanne-Sofie kunde icke heller neka sin
sympati för den mjeltsjuke mannens lidande.
”Men”, sade Emil, som helt husligt
trampade vaggfoten, under det han täljde pinnar
till de små stegar, hvilka Jeanne-Sofie behöfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
