Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den besvarades med en hel af kaptenen,
som i djup och uttrycksfull ton återtog:
”Då man såsom ni, min fru, är omgifven
af allt lysande och skönt i lifvet, är det
verkligen att visa ett stort ädelmod, att kosta
några ögonblicks uppmärksamhet på en främling,
en stackars sjukling, som endast lefver i sina
minnen och hvars manliga värdighet utomdess
hindrar honom, att genom fjäsk vinna hvad
han ej har rättighet att söka, emedan han
tyvärr eger inga anspråk på att vara ens ett
drägligt sällskap.”
Vi nödgas tillstå, att det är tvifvelaktigt
om kapten Svabert verkligen hyste denna tro:
han var känd för att under anspråkslöshetens
yta hysa glupskt höga tankar om sig sjelf.
”Jag får försäkra”, sade Viola, ”att jag ej
litar på några andra omdömen än mitt eget.
Och i fall kapten Svabert finner det angenämt
att emellanåt språka med en person, som gerna
skall höra herr kaptenen gå tillbaka i sina
minnen, så kom till mig på förmiddagarne!
Om aftnarne tar jag ej emot, utom då vi ha
särskildt sällskap.”
I följd af grannlagenheten förflöto Violas
flesta aftnar i trög ensamhet, ty numera var
Charles nästan aldrig hemma vid denna tid........
Man hade hunnit till porten af det
mar-binska huset; och sedan kapten Svabert ännu
en gång utgjutit sin tacksamhet och erhållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
