Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Min lilla vän, du tar en ton, som . .
verkligen är kanske något lite löjlig.”
”Hurudan min ton är vet jag icke, men
hvad jag deremot med full bestämdhet vet
är, att jag lemnar ditt hus och åt mig
uppsätter en egen hushållning, om du icke går
in på hvad jag fordrar.”
”Prata icke sådant der!”
”Det är ej ett tomt prat!” sade Viola, och
det gnistrade af de blixtar, som hennes ögon
utsände. ”Det är första gången jag nedlåtit
mig att tala i denna sak; men när det skett,
har det skett derföre att det var oundvikligt,
och lika oundvikligt är att jag efter detta tar
hand om min värdighet. Jag har sagt hvad
jag gör; och är icke din förbindelse totalt
slut, tills du kommer från mötet, så blir det,
vid gud, så som jag sagt! Du vet att jag är
ordhållig.”
”Och du vet hvem som bragt det dithän
mellan oss! Om du icke ständigt förblifvit
kallsinnig, om du icke vid början af vårt
äktenskap föregått med så vackert exempel af
trohet, hade denna stund icke behöft komma.
Alltsammans är din egen skuld — helt och
hållet din skuld!
Viola ansåg fullkomligt under den aktning,
som hon var skyldig sig sjelf, att gifva något
svar.
Utan ett ord lemnade hon rummet ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
