Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jungfru Carolina till sin fästman.
”Min söte älskade gosse!
Nu är det klart och klappadt och allt
uppgjordt med herr Feodor.
Han fick pengarne af sin fru, och så fick
jag dem af honom — inte just jag sjelf, utan
direktörn sätter in dem i magistratens vård
för min räkning.
Och när jag kommer hem igen, min lille
söte Albert, har du ju varit mig så trogen
att du inte gift dig med någon annan, men
har du gjort det, så blir jag nog gifter ändå
med så stor hemgift.
Herr Feodor säger, att han sjelf vill ta
mig till hustru, men jag tror inte att jag bryr
mig om det, om det blir allvar af.
Det blir mycket svårt för mig att flytta,
när vägen är så långt från dig.
Aldrig tror du så roligt herr Feodor och
jag har haft af hennes nåd Mal vina!
Hon for af i går, det var dagen efter
löjtnantens resa till mötet. Och i morgon afton,
när tn, som hör till truppen, reser nol ut, så
sitter bon med stekta kycklingar och cham-
pagne och väntar på sin söte Hamlet.
Kors så topp rasande hon ska bii, den
styggan.
Men det är rätt åt henne för allt det hon
narrat löjtnanten, och åt löjtnanten är det då
riktigt rätt, som har narrat frun.
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
