Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”skulle lerana hans hus och... med ett ord:
öfvergifva honom.”
”Dessa ord, naturligtvis sagda endast
under en upprörd känsla, under ett ögonblick,
då fru Marbin hade den största anledning att
låta honom känna hela tyngden af en
förorättad hustrus värdighet, voro likväl, efter hvad
jag tror, icke fullt på sin plats. Åtminstone
är min öfvertygelse, att fru Marbin handlar
långt ädlare, långt till bed jansvärdare genom
att föra honom tillbaka. Han skall säga
detsamma, när han återkommer för att icke mer
bryta sina helgade löften.”
Viola sänkte bufvudet.
En alltför djup rörelse arbetade i hennes
bröst. Var väl det målet så skönt?
Hon tordes icke högt tillstå, att hon fann
den närvarande tiden bättre.
Man kunde gerna påstå, att Severin läste
hennes känslor, och att det var en varm och
lefvande önskan att ingifva henne kraft som
dikterade hans följande mening:
”Tro mig”, sade han, och en brytning af
det forna vibrerade nu i rösten, ”tro mig: man
firar inga skönare segrar, än dem man vinner
öfver sig sjelf. Jag har känt qvinnor, som,
ehuru de bevarat sina ungdomsminnen, likväl
varit genomträngda af den mest lefvande anda
i fråga om sina pligter. Och dessa qvinnor
skulle hafva rodnat både inför Gud, sig sjelfva
och den bi!d? som de gömt i någon vrå af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
