Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedöma betydelselösbeten af ett obetydligt
koketteri eller ett oskyldigt gyckel.”
”Åh!”
”Haf ingen misstro till mina råd — täuk
icke att de bärflyta från någon bevekelsegrund,
som gör dem mindre pålitliga! Jag vågar
bedyra att endast och allenast min varma
vänskap för er sjelf och mitt deltagande för
kaptenen dikterat dem!”
Viola var icke i stånd att hitta ett enda
ord till svar. Dessa bedyranden borde ju tysta
allå men.
”Ar icke dessutom löjtnant Charles svart*
sjuk? Det kan ban ganska väl vara, eburu
han sjelf är otrogen.”
”Åb, nej, han är icke svartsjuk numera:
jag får lefva som jag beliagar,”
”Så mycket värre, på miu ära! En ung
fru, som bar att ensam taga vård om sitt
rykte, behöfver egna det en dubbel
uppmärksamhet.”
”Men, min gud, skall* jag då neka mig
all glädje — skall jag då icke ha den
ringaste förströelse?”
”Den allvarliga förlusten af en menniskas
sinnesfrid är en nog dyrköpt förströelse, min
fru ... Men låtom oss lemna detta! Jag har
redan varit alltför djerf.”
”Nej nej, låt oss icke lemna ämnet, innan
vi ha det klart! Icke kan jag bli hård och
kall emot den stackars kaptenen, sedan ...”
Förmyndaren. Del. II. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
