Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ib, jag vet det ju på förband! Den smula
vänskap, jag blifvit tillförsäkrad, kan icke
bortslösas på en ovärdig.”
”Nej, så var det alldeles icke!”
”Verkligen — verkligen?”
Det låg en alltför litet tvetydig för-
tjusning i bans röst.
”Saken är den att, om jag såsom hittills,
hvar förmiddag ser herr kaptenen, jag icke
heller kan sluta min dörr för krigsrådet.”
”Nå, fins väl någon menniska, som ens
tänker på att sluta sin dörr för honom?”
”Säkerligen ingen annan än den, som
befinner sig i lika belägenhet som jag.”
”Huru?”
”Får jag tala lika förtroligt som till en
bror?”
”Store gud, begär jag bättre!”
”Jag är ganska ung... Hittills bar jag
bevarat mitt rykte otadlat. Men om jag denna
tid, då jag under min mans frånvaro lefver
ensam, dagligen emottoge två mäns besök,
kunde verlden få något att säga, något som
möjligen läte illa i Charles öra, ty icke kunde
dessa besök alltid inträffa på en gång.”
”Men .. . men förut — då ni emottog mig
ensam ?”
”Det blef ju en vana under Charles’ hem
mavaro.”
Kapten Werther suckade djupt.
”Det säkra är emellertid att, då jag be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
