Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det bade utan tvifvel varit en dålig tjenst att
gifva Viola del af det, som hon kanske icke
anade.
”Jag lemnar dig qvar i Nickes sällskap,
medan jag tittar upp till min lilla flicka. Vid
thét återtaga vi våra förtroliga meddelanden.”
De unga qvinnorna nickade åt hvarandra.
Jeanne-Sofie skyndade uppåt byggningeu.
Viola gick fram till gubben.
”Sätt sig der, lilla fru, på bänken: det är
så svalkigt här, tycker krigsrådet.. . Kanske
jag får lof att bjuda en vacker pingstlilja?’’
”Tack, gode Nicke!”
Viola satte sig på bänken under de
ljusgröna björkarne ... Men hon syntes icke
benägen för språksamhet.
Hennes lilla fot ritade figurer i sanden,
medan hennes hufvud, från hvilket hon aftagit
hatten, sjunkit ned på ena axeln, hvars
marmor lyste dubbelt hvit mot den svarta
tafts-klädningens botten.
En ljusblå nät-sjal, till hälften dragen öfver
pannan, höll hon med ena handen utspänd
som ett slags skärm mot dagern och myggen;
andra handen omslöt pingstliljan, hvars doft
hon emellanåt inandades.
”Herre gud, hvad hon lär sitta i för djnpa
funderingar, stackars barn, då hon kan glömma
mig, som hon så gerna språkar med ... Men
jag skall sticka henne ett litet ord i näsan,
som tör sätta lif i henne! En kan slå sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
