Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Stig upp . . fort. . för guds skull — det
är kapten Leopold!”
Kunde Viola tagit värre vid sig, om det
varit Charles sjelf. . . kunde hon tagit en
mera förfärad ton, om hon sagt: ”Det är min
man!”
Dörrförhänget hade emellertid ännu ej tatt
minsta rubbning, då krigsrådet — så siratlig
som någonsiu en kavaljer på visit — allare-
* dan satt i länstolen midt emot värdinnans.
Men det gick ett underbart styng genom
Severins bröst.
Hvad hade kaptenen ständigt här att göra?
Och nu kallade bon honom dertill kapten
”Leopold” och syntes så helt och hållet
försagd, att hon visst icke blifvit hälften så
försagd, om Charles inträdt.
”Jag . . jag .. . fruktar att jag haft den
olyckan att åter komma till besvär?” yttrade
kaptenen mörkröd och till hälften stött, innan
han ännu rätt tagit kännedom om livad han
hade att förarga sig öfver.
”Tvärtom tror jag!” yttrade krigsrådet
förbindligt. ”Löjtnant Emil och jag ha förgäfves
sökt förströ fru Marbins dåliga lynne — få
se om herr kaptenen icke lyckas bättre!”
Kapten Svabert kände sig retad och
smickrad på samma gång.
Han var till fullo besluten, att icke
blottställa sin ’manliga värdighet’ för krigsrådets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
