Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i detta virrvarr, som sträckte sig ända till
bjertat, hvilket skälfde af fasa under sina egna
förvirrade aningar.
Mången gång sade ban:
”Jag bar skamligt förolämpat min hustru,
men hon har hämnats med en exempellös
grymhet, hvarföre jag också hatar henne, så
länge jag lefver.
Kan det upptänkas qval, som likna dem,
hon inkastat i min själ — och dertill denna
lugna, ömma, försonande ton, som vill återföra
den vilsekomna ... Ha, de qvinnorna, det är
just då de med förgiftade pilar såra sina offer
som de tala om misskund, förlåtelse och
försoning!
Och Viola, den renhjertade och ädla —
ty fordom var hon det — hur har hon
kunnat förmå sig till en sådan roll?
Hon går till Malvina, hon drifver henne
bort med hån och öfvermod — men det var
ännu icke nog: bon måste uppfinna en [-nattsvart-] {+natt-
svart+} saga för . att besudla sin rival i mina
ögon .. . och detta under en tid, då hon
måhända sjelf glömde sin pligt... Nej, det har
hon ej: jag vill icke göra henne orätt.”
Dessa voro de tankar, han haft.
Nu skola vi lyssna på dem, han har.
Just då han var färdig att slita upp
sigillet, märkte han att det var af en egen, en
särdeles misstänkt beskaffenhet.
I stället för den dufva med ett olivblad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
