Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Feodors gömmor, och sedan bchöfver löjtnanten
till vägleduing inte mer än bara detta sista,
som jag nu skall förtälja, för jag vill inte
veta af några schikaner och otäckheter för
mina ögon, utan att hämnas något. Jag har
alltid haft mina svaga sidor för anständigheten,
och anständig blir jag så länge jag lefver.
Men det var inte om det jag just nu, på
fläcken skulle tala.
När hennes nåd Malvina så ärerörigt narrat
her löjtnanten att ge sig de stora penningarne,
som hon se’n gaf Feodor och Feodor sedan
gaf mig, som gömde dem till hemgift åt min
fästman, så skulle hon settat i ro på
Stjcrn-vik och sedan förlustat sig som hon trodde
i sällskap med Feodor.
Men när Feodor skickade henne ett listigt
och roligt bref, der han tackade henne för
godt sällskap och hennes stora ömhet att förse
bonom med god kassa måste hon väl mistat
vettet, kan jag tänka, för inte hade hon mycket,
i behåll, när hon kom hitflaxande.
Jo, så skulle jag nedlåtit mig! Jag
riktigt rodnar öfver att så usla menniskor, och det
fruntimmer till, skall finnas i verldeu.
Hon gråter, hotar och tigger ömsom. Hon
vill gå in vid truppen bara för att ständigt få se
Feodor, och han kan trampa på henne, om
han vill, och det må han gerna, för den som
inte skickar sig bättre, är inte bättre värd.
Inte för att jag för ett enda grand älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
