Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vi lefde på Severins villa invid
Stockholm, att vår stora lycka visst komme att taga
någon skada, när de gula löfven erinrade oss
att det var tid att draga hän till ett varmare
vinterhem.
Och om denna fruktan yttrade jag äfven
något till min man. Men det småleende,
hvarmed han svarade mig, var så förtröstansfullt
att jag i mina förhoppningar utsträckte tiden
till ännu ett par månader lika rika som de
föregående. ”Men aldrig”, utbrast jag, ”kan
man väl lefva så här ett helt år?”
”Hvarifrån”, sade han då, ”får du denna
fruktan för vår sällhets förgänglighet? Forska
i ditt hjerta — börjar du älska mig mindre,
eller är jag mindre värd din ömhet?”
”0 nej, ingendera delen. Men jag trodde
att Gud icke tillät menniskan att vara lycklig
öfver en viss gräns. Äktenskapet sådant som
vårt är ju ett lif, der önskningar ej finna rum.”
”Nu öfverdrifver du på sanningens
bekostnad!” svarade han. Ack, om du sett den
blick, hvarmed han såg in i mina ögon! ”Har
du ej önskningar — ha vi det ej båda?71
Nu äro dessa första önskningar längesedan
förverkligade — jag är mor åt ett barn, som
jag tillber med en oförnuftig kärlek, emedan
det är hans, men hvilket jag skall uppfostra
med en förnuftig kärlek, så att det må blifva
honom värdigt.
Du var hos mig på första årsdagen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
