Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro på tillvaron af något annat än hans gamla
lidanden.
Severin skrattar åt min nedslagna min,
när jag ser kapten Leopold, som i två år
uppvaktat salig Minas efterträderska, nu lemna
denna för en ny sol. De männerna — äfven
de, som evigi sörja, sörja blott en kort
evighet! Endast min gamle doktor är trogen.
”Hans vördighetr och prostinnan Laura må
förträffligt... Huru har ej Laura stigit i värde!
Hon anförtrodde mig för någon tid sedan att
hon icke svimmade mer än en gång, då hon
fick veta att Severin skulle gifta sig och
be-röfva hennes gossar arfvet....
Jag slutar nu. Fortsättning följer i
morgon — jag har några bestyr för högtidsfesten
i afton”
Postskripturn af krigsrådet:
”Jag har öfver min lilla Violas axel läst
ett par reflexioner i hennes bref; och på samma
gång som jag gifver henne helt och hållet rätt,
måste jag dock tillägga att det är lika
smärtsamt att se männernas likgiltighet för sina
hustrurs tycken, hvilka ofta stå i ett bestämdi
samband med förra lcfnadsvanor. Otaliga
gånger är det mänuernas eget fel att dessa
tycken icke jemnka .sig tillsammans med deras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
