Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och rördes endast sakta genom de Jånga, knappt
märkbara dyningarne, som då och då satte
fartyget i en lindrig slingring.
Vi förflytta oss om bord på de plankor,
hvilka blifvit hemtade ur det gamla Norges
väldiga skogar.
Klockan var omkring 11 på förmiddagen.
På kutterns däck vandrade med långa steg
en man, hvars djerfva och sköna anletsdrag
stodo i sällsamt missförhållande till den mörka
och skygga blicken, hvilken oftare kastades åt
sidan än framåt och som, hvart den än
riktades, förde liksom afvog sköld mot allt det ädla
och rena i naturen. Kapten Arne Holgersen
“Medborgerens“ befälhafvare och redare,
uppbar sin resliga längd med god hållning, och
hans breda axlar, muskelstarka former och
väderbitna kinder, kring hvilka ett ljust, lockigt
hår böljade sig, erinrade om forntidens vikingar.
Kapten Holgersens drägt, med undantag
af en kort kavaj, utmärkte sig icke från de
öfriga sjömännens i något annat än i finheten.
Han bar liksom de en röd ylletröja, hvita
byxor, skor och blank-läders-hatt med breda
bord.
Andre mannen i befälet, Halvar Jensen,
en stor auktoritet på Medborgaren, var jemte
två yngre karlar — kutterns hela besättning
— ifrigt sysselsatt med fisket. En uppdragen
ref på andra sidan lät förstå att Holgersen
sjelf nyss pröfvat sin lycka, men antingen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
