Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mansmälte allt mer och mer i stormens
melodier, tills röst efter röst tystnade. Ännu
fortgick dock den vilda berserka-striden mellan de
siste kämparne.
Nu satte Holgersen stickerten mellan
tänderna, och samlande sina krafter för ett
slutligt och afgörande försök, fattade han
fransmannen under armhålorna, lyfte honom upp
från däck och slog honom med en sådan
våldsamhet ned, att han sjelf föll omkull, men
ofvanpå. Nästa sekund hade han åter
stickerten i handen, och efter en half minuts
kämpande hade den raske styrmannen på “la belle
Coquette“ följt sin kapten.
Sjöröfvaren reste sig upp och lyssnade åt
alla riktningar.
Allt var nu stilla om bord: utom bullret
af fartygens krängning hördes ej andra ljud
än vindens hvinande i tacklage och segel,
en dyster sorgesång öfver de fallna
strids-männen.
Holgersen trefvade sig framåt för att
förvissa sig om kampens utgång.
Ifall denne man var mäktig af en sådan
känsla som ånger, så rörde den åtminstone
endast fruktan att genom sitt vågstycke stå
ensam inom denna verld af blod och död.
Ensam förmådde han här intet: allt skulle då
ha varit förgäfves. Men om hans mod vid
denna föreställning sjönk tillsammans, växte
det hastigt åter, då han, hunnen till kappen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
