Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid den välsignade kärleken satte oss i
marvattnet — jag säger oss, ty du må veta att
också jag hade ett godt öga till jungfru
Rebecka . . Ja, herre gud, det var då, det...
Men som han fick det bästa på sin del, flickan
sjelf, så skänkte han mig taflorna, och se’n
har han och jag mer än en gång med pipan i
mun stått framför dem och fröjdat oss åt gamla
tider... Är det inte vackra taflor, hvaba?“
“Jo, bevars: de äro så hjertligt väl menade.“
“Och väl utförda också!“ svarade den gamle
sjömannen med en viss stolthet, och hans blick
hade ännu eld, då den fästades på flickan med
det röda bandet. “Men nu“, tilläde han sakta
med en suck, “har gumman längesedan rafflat
upp den sista kluten och gått om bord på
Ka-rons färja, dit gamle flaggskepparn snart
följde, ty de voro ett i lifvet och döden... Åh,
du förstår ej hvad jag pratar: gubben är
gammal, enkling och enstöring ... ingen fru
Rebecka, nej men, min son, baraste ett hår af
— tyst: jag har bara min svägerska, menar
jag, som väl ändå skall ha rörelsen efter min
död, ty käringen är bra — synd att klaga!“
“Herr kapten ser ju ännu så rask ut, att
det väl är god tid att tänka på hvem som skall
efterträda.“
“Bör alltid ligga segelklar så att, när
vinden faller till, man icke må komma ut alltför
tvärt... Få se hur länge gubben ännu skall
gå här och vela, innan han träffar sina gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
