Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ängar och bördiga sädesfält, kringgärdade af
den evigt mörka skogen, hvars tystnad här och
hvar afbrytes af timmerträdets dån mot
arbetarens yxa eller af någon ur myrorna
uppskrämd sjöfågels gälla läte.
Visserligen saknar Gottland romantiken af
spegelblanka insjöar och de för slöjdfliten
begärliga bergforsarne, men det har sin
ersättning i lunder af yfviga almar, “hängande4*
björkar och “gråtande“ pilar, bland hvilka ett
högrest kalkstens-block, en kyrkas spetsiga
torn eller en träget svängande väderqvarn
bredvid ett hvitglänsande boningshus vänligt titta
fram på slätten med det ändlösa hafvet och
dess segeldukar till bakgrund. Och detta haf,
när det mot vestra kusten af den
skärgårds-lösa ön kastar sina väldiga vågor, möter der
ett starkt bålverk i de nästan lodräta
sten-väggarne, genombrutna af djupa grottor och
mångenstädes formade i underliga skepnader
af menniskobeläten, torn och reguliera pelare,
ända till tolf å tjugu alnar höga. Stundom
ser man en nyfiken get eller något
vilsekommet får klättra på de utspringande kapitälerna
och oroligt söka skydd, då oceanens ande, öfver
höfvan vred, hastigt insveper hela taflan i ett
yrande skum, hvilket förenar sig med och
försvinner i röken från de längre uppåt landet
brinnande kalk-ugnarne.
Under ofvannämde kust — en knapp mils
väg söderut från Wisby och helt nära Hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
