Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag för min del är fullkomligt mätt på hela
lifs-komedien.“
Löjtnant Carl Salzwedel svarade ej, utan
fortfor att promenera framåt. Och Viktor, som
en stund stått orörlig, tog sent omsider
samma parti.
En hel qvart gingo de så, med raska steg,
bägge två lika stumma. Ingen af dem nämde
att himlen mulnade — kanske märkte de det
ej, ehuru redan en och annan regndroppe
rasslade på bladen.
“Så för fan,“ yttrade Carl, i det han tvärt
vände sig om, “nu ha vi tanklöst gått förbi
’Getsvältan’: der borta under Högklint ligger
den ... nå, då ta vi den i hemvägen... Men
låt oss nu gå ned i klefven här, och du skall
tillstå att mödan är belönad!“
De trefvade sig utåt stranden, följde
vatten-randen och voro snart vid Röfvar-Liljas
håla, målet för färden.
“Ja,“ utbrast Viktor, “detta är i sanning
märkvärdigt... en fördjefladt vildt romantik!
Den der muren vore en försvarlig bastion,
ifall borgherrn blefve angripen från sjösidan.
Men vet du hvad den här krångliga passagen
mellan klippor, trädrötter och rishögar med
den hemlighetsfulla afgrunden nedanför — vet
du hvad den påminner mig om, min käre Carl?“
“Nej!“
“Jo, den ställer lifslefvande för mina ögon
— du borde icke ha fört mig hit — bilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
