Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du är icke så säker derom: Tekla kan
beherrska sig.“
“Ack,“ utbrast Hildur, “hon kan förställa sig!“
“Jag vet icke så noga, men jag tror att
det stundom är ett och detsamma — och
dessutom, för att komma till saken, anser jag att
skulden ligger hos dig. Men hvad du
egentligen gjort eller genom hvilka medel du
åstadkommit fyra menniskors olycka, vet jag ej.“
“Ja, det är jag som ledt det onda!“ sade
Hildur sakta. “O, om du kunde begripa, Rosa,
hur jag ibland hemsökes af elaka och frestande
tankar. Säg mig, har ej du någonsin haft
onda uppsåt — har du aldrig känt frestelsen
att, i trots af både samvete och förnuft, göra
det som är orätt?“
“Ack, hvem har icke någon gång haft
mindre vackra tankar! Var jag icke nyss rätt
obeskedlig mot dig ... och skall jag ännu säga
dig något, så“ — Rosa rodnade djupt — “har
jag ett par gånger ertappat mig på en rätt
ful känsla.“
“Hvilken — h vilken ?“
“Afunden, tror jag—jag har sagt till mig
sjelf: ’Den som vore så vacker som Tekla!’“
“Men vidare har du ingenting tänkt?“
“Nej, icke hvad jag mins.“
“Du är den bästa af oss alla tre! Tekla
är icke god, tro mig du, ty hon är högmodig.
Dock är jag sämst, det erkänner jag.“
“Du är orättvis mot dig sjelf och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
