Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Sådan disciplin är i min smak... Men
tillåt mig nu utbedja mig att få se herr
kapten på en tallrik soppa till middagen, så får
jag presentera min familj!“
“Jag tackar — det skall vara mig ett nöje.“
Kapten Stangerling fattade sin hatt.
Konstapeln insläpptes.
En fjerdedels timma senare, sedan Bas på
ett för honom högst tillfredsställande
sättblif-vit affärdad, kom grosshandlaren upp i sin
hustrus enskilta rum: Amelie hade ännu alltid
en egen helgedom.
Om mannens besök numera icke skedde
med samma omständlighet som fordom, så var
det dock alltid med en känsla af oblandadt
nöje han såg sig ensam med den enda, som
älskat honom, den enda, som han af hela sin
själ älskat, ty kärleken till döttrarne var
jem-förelsevis en underordnad känsla. Han var
stolt öfver dem. Men egentligen var det blott
Rosa som smugit sig nära intill hans hjerta.
För Tekla hade han en viss besvärande
aktning, hvaremot Hildur ofta satte hans tålamod
på prof. Ingen var för honom hvad hans
hustru var, ty — hon var oersättlig.
Amelie satt vid skrifbordet.
“Se här, min vän“ —grosshandlaren lade
kappan på stolen — “något för flickorna att
göra.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
