Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ögon. Han sprang omkring de
ankommande under ett slags vild yrsel.
“Tag mig då i famn, min stackars gosse!“
sade Amelie och tryckte en moderlig kyss på
hans panna.
Will emottog denna smekning med ett
passivt nöje, men då Rosa, med en åtbörd full af
innerlig välvilja, mot vanan räckte honom sina
läppar till en systerlig helsning, fattades han
af en så våldsam rörelse, att Rosa med
undran såg på honom. Denna eld i Wills öga
förekom henne som feber, och i det hon
vidrörde modern, sade hon bekymmersamt: “Jag
tror att Will är sjuk, mamma!“
“Hur så?“ frågade Amelie och kastade nu
i sin tur en häpen blick på Will, som med
högpurprade kinder och flämtande bröst
qvar-stod med armarne halft utsträckta.
En förfärlig tyngd föll i detta ögonblick
på den arma qvinnans bröst. Hon hade
aldrig kommit att tänka på att denne yngling,
som syntes hafva så litet att fordra af lifvet,
ville fordra det högsta: hon hade glömt att i
hvarje menniskas hjerta, klappade det än i den
döfstummes bröst, ett obekant begär efter
säll-het uppväxer och fortlefver — hon hade, med
ett ord, förgätit att gossen blifvit yngling och
att ynglingen kunde utveckla passioner af
förfärande kontrast mot de milda, veka och
ödmjuka känslor, som han hittills visat.
Då Tekla på morgonen innan afresanfrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
