Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, min dyra tant, låt oss ej förlänga detta
pinsamma samtal: allt är nu sagdt, som han
sägas!“
Fru Ringeborg uppreste sin ståtliga gestalt:
hon frestade ej Tekla längre, utan lagade sig
i ordning att lemna den unga qvinnan, hvilken
beredt henne den förödmjukelsen att ha bedt
förgäfves.
“Gå icke ifrån mig med allt för oblida
känslor!“ sade Tekla med bönfallande mildhet.
“Tro mig, att om tant kände mina skäl, skulle
tant vara den första att erkänna det jag
handlat som jag bort!“
En besynnerlig aning, som sade fru
Ringeborg att det fanns sanning i Teklas ord,
lugnade på ett underbart sätt hennes sinne. Huset
Salzwedels ära låg henne högre om hjertat än
allt annat, och hon ansåg att hennes son
mycket lättare kunde lefva med ett krossadt hjerta
än med minsta fläck på sin ära.
Icke kunde fru Ringeborg reda huru detta
sammanhängde med Teklas ord, men det vissa
var att hon utan ovilja tog farväl af henne...
Under sista delen af samtalet hade moster
Taga återkommit från besöket hos tullfiskalens,
och när hon ej fann någon i salen, gick hon
in på andra sidan för att språka med Hildur,
tills fru Ringeborg slutat sitt besök. Men
Hildur hade just nyss gått ut, och moster Taga
såg ej till någon menniska, hvilket likväl icke
hindrade henne att kasta sina blickar rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
