Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes lilla gyckel––dock, jag bedrar mig:
det dolde ingenting ...“
Han försjönk i åskådandet af blommorna.
“Är jag verkligt kär... hvad är då
egentligen kärleken? Gör den oss smärta eller glädje?
Jag vet det icke, ty hvad jag erfar, låter icke
hänföra sig till något visst. Ena dagen är min
själ så full af lif, att jag med fåglarne kunde
flyga genom rymden — den andra går ett töcken
öfver min himmel: jag blir nedslagen, otålig
och full af aningar om ett ondt, som ej kan
finnas. En tredje dag åter smyger sig ett
svärmiskt vemod, ljufvare än sjelfva glädjen, in i
mitt hjerta: jag bygger luftslott, och i dem bo
jag och hon, den englasköna ... hvilket språk
utan ord, hvilka blickar, hvilka .... Nej, nu
blir jag komplett tokig ... Känner jag denna
unga flicka — vet jag om hennes karakter
svarar mot hennes skönhet, hennes förledande
7 ^
älsklighet? Vet jag om hon är den rätta, om
min känsla är något mer än ett flyktigt
upplågande ?.... Och Mörk, den bedräglige mannen
till svärfar..., Nej, bort med de här
blommorna, som vilja fresta mig!a
Föga hjelpte emellertid blommornas
förvisning, ty frestaren blef qvar i hans eget hjerta,
och koräet, mot hvilket den unga flickan lutade
sig, var det sista han såg, då han somnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
