Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elfte kapitlet.
Den moderliga runden.
I sin egen kammare satt Tekla senare
på aftonen i en hvilstol, med Carls bref hårdt
sammantryckt i ena handen, medan den andra
stödde hennes brännande panna.
Dörren gled sakta upp. Modern visade sig.
“Nå, mitt barn — jag anar något!“
Tekla sprang upp och kastade sig till det
hjerta, som så väl förstod hennes. “Allt är
afgjordt, mamma, hvad helst som väntar oss.“
’ “Ingenting sådant, som föresväfvar din
uppskrämda, inbillning, mitt barn: denna
skräckfulla hemlighet uppstiger ej ur hafvets djup
för att straffa de oskyldiga. Men likväl är det
som om mitt samvete blifvit lättadt från en börda,
sedan jag vet den belönad och förbunden med
oss, i hvars bröst vår hemlighet hvilar.“
“Belönad?“ sade Tekla och såg djupt in
i moderns ögon. “Jag har likväl mina skrupler
om att vi kanske snarare missbruka denne
ädel-sinnade unge mans dårskap.“
“Hvad i guds namn menar du? Älskar han
dig ej så, att han anser din hand för det bästa
mål han kunde vinna!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
