Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en hemlighet för Rosa och att den, tills
hon blefve något äldre, så måste förblifva.
Will föll icke mera i några tygellösa
utbrott — hans få krafter voro i alla fall helt
och hållet uttömda — men ett uttryck af djup,
öfversvinnelig andakt lade sig öfver de drag,
stormen nyss härjat. Han låg alldeles
orörlig: troligen såg han bakom framtidens
förlåt en tafla, vid hvilken hela hans själ
fängslades .... Slutligen, sedan han länge så
för-blifvit, räckte han ut sina händer, den ena mot
sin förmyndare och den andra mot
fostermodern, och i det han förde bådas till sina läppar,
såg han upp med blickar så vackra, så fulla af
djup och talande tacksamhet, att Amelies hjerta
smälte. Men på en gång ryckte han till: det
gick åter ett qvalfullt mörker öfver hans själ,
en yeklagan öfver hans läppar. Under vältalig
mimik tecknade han sin fruktan att hon skulle
vända sig bort med fasa.
Holgersen såg på sin hustru.
“Låt mig bli ensam med honom!“ bad
Amelie. Och sedan hon så blifvit, vädjade hon
till hans hjerta, att ännu ej störa Rosas
barn-domsfrid med några frågor. Hon visade honom
äfven nödvändigheten af att lägga band på
sina känslor, för att ej skrämma henne, men
uppmuntrade honom deremot att på allt sätt
genom mildhet och förtroende söka vinna henne.
Will uppfattade alla dessa än skriftliga, än
tecknade föreskrifter med spänd uppmärksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
