Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du gycklar, Hildur... eller har väl något
utomordentligt, något olyckligt händt?“
“Olyckligt — det vet jag icke, och icke
vet jag heller att det vore något så
utomordentligt, om jag på nytt finge en friare!“
“Icke det? Men dess mer kommer det an
på hvem friaren är!“
“Ja, det kan du roa dig med att gissa till
i morgon, men har du då icke löst gåtan, så
löser den sig nog sjelf... Och godnatt med dig
nu — jag vill icke prata mer i qväll!“.......
Under denna natt sof Tekla icke en enda
blund. Som hon nu bodde ensam i blå
kammarn, hade hon frihet att så mycket hon
behagade vrida sig af och an; men hvilken
ställning hon än sökte, fann hon tyvärr ingen
hvila.
Icke nalkades henne verkligheten i någon
form — nej, än njöt hon den enda sällhet, som
nu kunde vara hennes: vissheten att veta sig
genom sin uppoffring ha räddat Carl från
föreningen med en slägt, hvilken en dag kunde
draga vanära öfver hans egen––Men ändå
fanns i Hildurs beräknade spel så mycket att
begrunda. Var det ej nog att Carl var hemma,
att han kände hennes otro, hvilken alltför djupt
måtte hafva nedsatt henne i hans ögon, utan
att hon äfven skulle antaga att han vore
för-lofvad med en annan ... förlofvad — omöjligt:
hans eget bref hade ju bäst intygat att han
väntade få återknyta det gamla bandet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
