Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lät sina blickar sväfva öfver till kappen,
mamsell Rosa icke tycktes ha ögon för något
annat än den gamle trubbige lotsen och ett
par fartyg, hvilka äfven gjorde sig klara att
gå ur hamn.
Nu hade den ståtliga Sjöfröken slagit ut
sina vingar och sväfvade för en lätt sydostlig
bris bort öfver den blå banan, lemnande efter
sig sina medtäflare, att beundra henne i dess
minsta rörelser.
“0, hvad detta är herrligt!“ utropade Rosa
okonstladt, då kaptenen nu gick öfver till
hennes sida. “Hvad kapten Stangerling är
lycklig, som får föra befälet på detta präktiga
skepp!“
“Jag är väl lyckligare än så,“ svarade
Albin, och ett drag af förlåtlig stolthet flög öfver
hans vackra manliga ansigte, “jag kallar mig
Sjöfrökens herrskare i dubbel mening, ty hon
är min egen. Men ännu är denna oändliga
glädje — jag menar den, som i dag beskärts
mig — så nästan ofattlig, att jag icke riktigt
kan komma mig före. Jag mins likväl nu
be-stämdt att det var en löftesrik blick, den sista
jag fick om aftonen vid Kors-betningen ... men
mamsell Rosa har troligtvis glömt denna afton
och den vidskepelse jag fästade vid särskilta
blickar?“
“Nej, jag har icke så dåligt minne: jag
erinrar mig till och med att herr kapten just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
