Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnant Viktor, som är svag för alla
fruntimmer!*“
Albin följde uttrycken i hennes sköna
an-sigte, han såg hennes oskyldiga glädje och
tyckte att han aldrig för dyrt kunde betala
uppenbarelsen af en så vacker syn.
“Nu måste jag ändå bort!“ Han tog de
ännu sammanknäppta händerna och förde dem
till sina läppar. “Farväl, du tjusande barn!“
“Farväl!“ hviskade Rosa, och så skyndade
han upp på däck, och hon in i kajutan till
sin mor......
“Jo, mamsell Rosa har hunnit långt hon!“
sade Betty med en halfqväfd suck, i det hon
— vaknade.
“Om förlåtelse,“ hördes en röst, och sfcraxt
derefter öppnades dörren, “jag kanske stör
jungfrun, om hon kunde få en liten blund —
annars är jag här med soppan.“
“Beskedlige konstapel, jag stackare
sof-ver ej, och inte kan jag förtära något!“
“Käraste lilla jungfru, en mår något
öfver-vinna sig, när en är ute i ledsamhetei^ och svårt
vore det, om soppan inte smakade. efteY§om
jag sjelf lagat den.“
“Är det möjligt: konstapeln narras visst?“
“Min själ, någon så mycket som sett på
henne utom jag... men kanske hon just för
den orsakens skull inte anstår jungfru Betty?“
“Sådan besynnerlig tro!“ Betty såg upp
med en mycket vacker blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
