Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt: du måste dö.. och hon, den blåögda,
skall ock dö, ty hon älskar dig, dig, som jag
utsett åt migl Min kärlek är vild liksom min
själ (den intet slafveri kan förnedra), och stark
som en natur-revolution: jag håller dess tolk
i min hand — men äfven jag skall dö... o,
en ljuf död, ty när denna dolk nått det mål,
som jag icke mäktat hinna, ditt lifs varma hjerta,
då, när dess blod sprutar på mitt bröst, rycker
jag borr et ur fartyget, så att vattnet rusar in
— och sedan, du högt älskade, lägger jag mig
vid ditt tysta hjerta, sanden breder snart ett
täcke öfver vår brudbädd... o, hvad vi skola
slumra ljuft i det blå djupet åernere.... Tror
du kanhända att hon blir räddad? Nej, alla
båtarne äro genomborrade, flera bord i dem
lösryckta — hon skall förgås, ensam, förtviflad,
medan vi ligga här tillsammans i en dyrbar
mausolé l”
Det fanns en diabolisk höghet i den
excentriska qvinnans blick, en djup, alltför lefvande
kraft i hennes röst, som vittnade att hon
är-nade fullborda allt hvad hon sagt.
Ännu höll hon spetsen af dolken så nära
Albins hals, att han ej förmådde göra minsta
rörelse — hans sista hopp var riktadt på den
sekund, då utbrottet af hennes vansinne skulle
tystna, då hon förmodligen skulle göra någon
rörelse, som kunde blifva gynnsam för honom.
Denna sekund, af omätlig vigt, var nu
kommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
