Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta ögonblick kände Roåa sina fötter
svigta under sig: hon var nära att ramla utför
de återstående trappstegen, men fadern
omfattade henne och förde henne varligt ned.
De sto do snart i det första hvalfvet.
Det var långt och djupt, uppburet af en
dubbel rad kolossala pelare, hvilka i den
skumma lykt-belysningen förekommo som postande
vakter öfver de gamla hanseatemas skatter,
här kanske ännu hvilande i sina noga
tillpassade grafvar.
De gingo förbi brunnen, der de
högmögen-de förvarade sin fisk. Den var ännu fylld med
ett rent och klart vatten.
“Låt mig hvila här ett ögonblick,pappa!“
“Gerna, mitt barn!“
“Behöfva vi gå längre?“
“Till nästa hvalf.“
“Låt oss stanna qvar vid brunnen — jag
känner mig så trött!“
“Det är icke långt.“
“Ack, om han såge mig!“ suckade det
beängslade barnet.
“Kom — tiden lider!“
De stodo vid dörren till andra hvalfvet.
Det var här som Holger sen kämpat så
mången fasansfull kamp, det var här som han,
förföljd af sina mördade offers vålnader,
stundom sprungit upp och ned som en vansinnig,
stundom slagit sin panna mot den kalla muren,
tills han domnat och förlorat känslan al sinä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
