Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa var dotter af en sjöröfvare oeh
mördare — men Rosa tillhörde honom icke mer:
hon tillhörde Will, hans egen bror!
“Och jag,“ sade han sakta, “jag tillhör
dårhuset!“
En kallsvett bröt ut och sopade med sig
den heta febern, men han visste ingenting om
sitt kroppsliga tillstånd, ej heller bekymrade
honom eller kände han att allt omkring honom
med dånande buller kastades omkring, att
Sjöfröken så häftigt arbetade mot vind och vågor
att hennes besättning fruktade det hon här
skulle finna den graf, som hon för några
månader sedan undgått.
“Kapten,“ sade konstapeln och lade med
kraftfullt allvar sin hand på Albins axel, “här
står så till, att kapten får ta besinning och
sans till sig: kapten kan annars aldrig inför
vår Herre svara för de lif han har om
händer!“
Detta var ett djerft tal, men Bas visste
ganska väl hvad han gjorde.
Albin reste sig, och i hans mörka öga
tändes en blixt af häftig vrede.
“Godt,“ tänkte konstapeln—“må han bara
bryta ut, så blir han nog menniska igen!“
“Hur vågar du ett sådant språk — är jag
icke längre befälhafvare på detta fartyg?“
“Gud må veta hvem som rättnu blir
befälhafvare,“ svarade Bas, utan att låtsa märka
sin kaptens rörelse: “de vill väl snart ta be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
