Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ynglingens tillstånd: det var förfärligt, och
jag lofvade honom Bosa, som ensamt kunde
ersätta honom allt det han var dömd att sakna.“
“Och hang kärlek utgjorde hans allt?“
“Ja, hans allt! Ack, herr kapten, det är
dock en skilnad mellan herr kapten och honom:
han eger intet, intet, utom henne. Herr kapten
har mycket, har allt, utom det fattiga enda,
som han åtrår, och till och med äfven det, ty
herr kapten har hennes hjerta.“
Med osäker, allt mer och mer upprörd
röst svarade Albin: “Jag bär aktning för den
känsla, som förenar herr Mörk med denne
yngling, och låt mig säga att äfven jag djupt
ömmar för hans qval, att jag älskar honom
som ... som en bror: vi äro ju också slägt —
vi måste vara det!“
Holgersen såg upp. Hans kinder betäcktes
af en skräckfull blekhet.
Albin, som hittills suttit midt emot honom,
steg nu upp och gick bort till dörren, hvars
regel han tillsköt.
Med stirrande blickar följde den häpne
brottslingen denna rörelse.
Då Albin vände tillbaka, blef han förfärad
att se det uttryck af fasa, af dödsångest, som
låg på Holgersens ansigte, och han skyndade
sig att med all den säkerhet, han kunde
inlägga i sin röst, yttra dessa ord:
“Frukta ej: jag kommer icke som fiende,
kanske kommer jag tvärtom att aflyfta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
