Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flera minuter, sedan Betty försvunnit, stod
Carl qvar med det lilla brefvet i sin hand.
Han var blek ända till ytterlighet, och handen,
som oÄislöt detta papper, hvilket kommit från
henne, som han nyss heligt lofvat att för evigt
glömma, darrade häftigt.
Slutligen steg han fram till fönstret, bröt
sigillet och läste:
44Om du har tid att skänka mig en qvarts
timma, så kom in i mammas rum. Tékla“
“Detta prof fattades ännu! Hon vill bedja
om miskund med Hildur?... Ja, så är det:
Viktor är kanske fri, och......“
I sin mors kabinett satt Tekla ensam,
tillbakalutad mot ryggstödet af den indiska
gung-stolen och hufvudet doldt i båda händerna.
Förmodligen hindrades hon af sin rörelse
att se upp vid Carls inträde, ty han gick ej så
sakta att han icke kunnat höras.
“Du har kallat mig!“ Carl yttrade dessa
få ord temligen obesväradt, men rösten egde
ej den fasthet, som han i allmänhet kunde
berömma sig af.
Tekla tog händerna från sitt ansigte.. det
glödde af rodnad och tårar — det hade ett
uttryck Tekla så helt och hållet olikt, att Carl
af bestörtning och sinnesrörelse blef stående
orörlig framför henne.
“Carl,“ sade hon i en ton, som knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
