Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka rika frukter skulle den ej ha burit! Men
den är § ättrad, och derföre är det blott
blixtar af skönhet som frambringas, men de äro
ock obeskrifliga, liksom de vexelrika känslor,
som arbeta inom honom. Arme, arme yngling,
som med sitt rika hjerta skall gå så oförstådd
genom lifvet !u «
“Säg ej detta, Tekla! Äfven jag vill
hädanefter studera den andeliga skönheten, och jag
skall kunna det, då jag ej mera förföljes af den
oupphörligt aggande tanken: ’Din Albin
föraktar dig!’ Nu kan han det ej mer... Ts — det
går, Tekla! Hvad jag är lycklig: denna stund
bar då ändtligen kommit.. Låt oss vara
ensamma ... det gör ingenting, ty äfven han, min
Albin, har denna andliga skönhet, hvarom du
talar.“
Tekla nickade bifallande och drog sig med
ett småleende in i blå kammaren. Nästa
ögonblick släpptes Albin in af någon, som sjelf
stannade utanföre.
Det var Holgersen, som ännu befann sig
liksom under inflytelsen af en onämbart
lugnande dröm.
Han erfor dock stundom en tryckande
fruktan eller, rättare, ett slags aning om någon
återstående hvälfning. Han var äfven till både
kropp och själ så matt och medtagen af alla
de olika skakningarne, att han flera gånger
sade till Amelie:
“Om dina tårar nu kunde påskynda be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
